Osteologen benar ut allt
Han letar nya fiskarter och hjälper polisen att lösa kriminalfall. Men helst av allt vill han att Naturhistoriska museets bensamlingar ska användas.
– Samlingarna av döda djur är dubbelt döda ifall de inte används, säger benexperten Leif Jonsson.
Inne på gamla konservatorsateljén på Naturhistoriska museet i Göteborg trängs osteologen (eller benexperten) Leif Jonsson med 3 000 moderna djurskelett
från hela världen. De flesta har han samlat själv.
– Många av de svenska djuren har jag hittat döda i naturen, men fiskarna fångar jag
själv eller köper via en fiskhandlare i Göteborg. Och jag får tag på ben från utlandet
genom resor eller byten av kollegor.
Leif använder många av skeletten på daglig basis. Först och främst för att jämföra med fragmenterade ben, som har hittats i magen på andra djur eller på arkeologiska
utgrävningar. Tack vare en referenssamlingav moderna skelett kan han bestämma
både art, kön och ålder på fynden.
– Det är A och O att ha en referenssamling och mina egna skelett kompletteras av museets stora samling. Det finns ju inte böcker med bilder som visar hur alla ben ser ut, utan jag identifierar djur genom att jämföra.
Knotar på med utgrävningar
Inne på Leifs arbetsplats lyser flitens lampa starkt. På hans arbetsbänk ligger askar, i prydlig ordning, med brända ben från en bronsåldersboplats i Haparanda. Och snett framför mikroskopet finns en påse med jordprover från en provgrävning vid Brunnsparken, vilket är hans nästa projekt. Just nu har han avslutat en utgrävning på platsen för Göteborgs Rättscentrum, mittemot Ullevi. Här har Leif och hans arkeologkollegor undersökt runt 200 gravar i garnisonskyrkogården från 1700-talet. Men han jobbar också halvtid på Naturhistoriska museet. Där identifierar han benfynd åt allmänheten eller fiskar, som legat i sprit i museets magasin under 90år. För närvarande går han igenom hyllor fulla av fisk från Stilla havet, i hopp om att hitta nya arter. Men andra forskare har hunnit före. Några av de arter Leif har hittat beskrevs för endast fyra år sedan.
– Jag har gått igenom halva samlingen nu och där finns mängder av spännande
saker. Har jag tur kan jag hitta en art som inte är beskriven ännu och det hade ju varit
oerhört roligt för museet. Men vi har redan hittat saker som är unika på annat sätt.
Bland däggdjuren har vi världens största samling av celebessvin, över 100 individer
.
Utreder benbrott hos polisen
Men också andra organisationer pockar på Leifs uppmärksamhet. Polisen behöver
en del hjälp.
– En gång hittade de ett ben som låg bredvid en gummistövel i skogen. Men det visade sig vara ett ben av en älgkalv. Och ibland kommer polisen med beslag de har gjort på auktionssajten Tradera. Då har jag konstaterat flera fall av elfenben men också en förfalskning i plast, minns han och ler åt minnet.
En osteolog måste vara både noggrann och tålmodig och ha ett starkt intresse för detaljer, vilket Leif har.
– Ja, en osteologisk undersökning går ju inte fort. Och jag är inte nöjd för att två ben
ser likadana ut utan måste kunna utesluta alla andra arter som var tillgängliga i området och bara ha ett alternativ kvar. Därför behöver jag referenssamlingar av
den klass man har på Naturhistoriska museet.
Dessutom måste benexperter gilla att samla, vilket Leif har gjort sedan barnsben. Då låg havsdjur högst på listan eftersom han bodde granne med Havsfiskelaboratoriet i Lysekil.
– Jag gick till dem med saker jag inte kände igen från böckerna och kom sedan att samarbeta med dem i vuxen ålder.
På 70-talet flyttade Leif till Göteborg för att läsa arkeologi och biologi på Göteborgs
universitet. Genom att kombinera båda ämnena har han blivit en stark förespråkare
för tvärvetenskap.
Ett ben i varje disciplin
Men trots att svenska universitet gärna talar sig varma om tvärvetenskapen är
det få institutioner som satsar på sådana forskare.
– Det är spännande att få arbeta med ett fält över vetenskapsgränser. Men det är svårt att bli rätt bedömd i akademiska kretsar. Tvärvetare måste bedömas av andra tvärvetare och inte av särvetare.
Skelett gör ingen nytta i garderoben
Att finansiera tvärvetenskapliga forskningsprojekt har sina svårigheter. De svenska forskningsråden är dåliga på att hantera en tvärvetenskaplig ansökan.
– När man söker pengar bollas man mellan forskningsråden. De säger ofta ”det här är ju för naturvetenskapen” eller ”nej, det här är ju arkeologi”, suckar Leif.
Trots många unika bensamlingar på Naturhistoriska museets står de ofta och samlar damm. Samtidigt fylls magasinen med fler benfynd. Men Leif vill inte bara samla ben utan menar att de också måste användas i undervisning, forskning och i information till allmänheten.
– Samlingarna av döda djur är dubbelt döda ifall de inte används, avslutar han.
GÖTEBORGS-POSTEN ONSDAG 26 DECEMBER 2007
SUSAN GOTENSPARRE
031-62 40 00 namn@gp.se
|
